himynameisbells

för två veckor sen landade en liten skiva i min brevlåda. den hette hold me down och kom hela vägen från england. jag tryckte in den i stereon direkt och alltså, känslorna går inte att beskriva. men det är ofta så när det gäller det fin'fina bandet från surrey, england. mina bästa pojkar, you me at six. jag kan albumet utantill, be mig citera en text och jag gör det. albumet är underbart, perfekt på alla sätt. take off your colours kommer alltid att vara ett sjukt speciellt album, men hold me down är amazing på alla sätt och vis. det finns inte en låt jag är besviken på, vilket tyvärr var fallet med en annan skiva jag väntat länge på. ibland blir väntan för lång helt enkelt. men så var inte fallet med hold me down, den var precis så bra som jag hoppats på, om inte bättre.

om någon frågar mig vilken min favoritlåt är på skivan så kan jag inte svara. underdog, fireworks, playing the blame game. jag kan fortsätta rätt länge. det är för bra för att vara sant, precis som all time low's nothing personal och the blackout's the best in town. om sådär en månad tror jag skivan är sönderspelad. ska vi slå vad?

jag saknar konserten den trettionde november nollnio som fan. men mest saknar jag nog give it a name-spelningen. det var så underbart, så fantastiskt. i'll never forget that gig, så är det bara. sedan dess har jealous minds think alike alltid haft en speciellt mening för mig. jag älskar mina små pojkar, de är så underbara. iår har jag lyssnat på dem i.. många år känns det som. sen 2007. det är fan sjukt egentligen. jag är så tacksam att min lilla mate i england skickade save it for the bedroom till mig och sa att jag nog skulle gilla den. and guess what? i loved it. i still do. det är min favoritlåt med ymas, det kommer det alltid vara, men jag tycker den gamla versionen är bäst, den gör mig så sjukligt glad.

men i love those guys, i really do. de har gjort så mycket för mig, hjälpt mig igenom så mycket i mitt liv. precis som mcfly har de varit en stor del av mitt liv &de kommer fortsätta vara det i många år till. justnu snurrar hold me down i min stereo, som den ofta gör just nu. justnu är det contagious chemistry som spelas.

köpte kerrang! i helgen bara för att finaste killarna var på framsidan. jag var ju tvungen att ha den. intervjun var så amazing och jag ångrar inte att jag köpte tidningen. jag älskar josh, jag älskar dan, jag älskar matt, jag älskar max och jag älskar chris. kort sagt; i love them all. jag förstår varför hold me down blev en så jävla bra skiva som den blev. det är helt otroligt att de ändå kunde spela in den när allt var sånt kaos. men well, that just make me like them even more. jag ser upp till dom, massa. mest till josh, för gud vad han är fantastisk. när han berättade om allt som hänt i intervjun, jag beundrar mannen för att han kan prata om allt. det måste vara jävligt jobbigt. anyways, nu ska jag inte svamla mer om josh och albumet. kolla upp låtarna på youtube, det är väldigt värt det. :]


hold me down; <3


josh; max; dan; matt; chris.
<3

kom hem från skolan för sådär en halvtimme sen - ingen lektion men jag var kvar en sväng och pluggade lite. ska skriva ett argumenterande tal nu och på torsdag avslutas min retorik-kurs. hur skönt som helst! helgen spenderades en del framför datorn med en tung talanalys av Winston Churchill's tal från 1940. det var inte det roligaste jag gjort ska ju sägas, men nu är den restan borta! hur skönt som helst. i morgon är det inga lektioner för min del, lärarna jag ska ha är i senegal. skönt som fan, så jag ska försöka få lite rester gjorda. det behövs kan jag ju säga! :)
anyway, nu sitter jag här hemma med john mayer i högtalarna. hans musk är perfekt pluggmusik, sådär lagom lugn och avslappnande. eller ja, free fallin' kan jag inte lyssna på, för den är för fin, haha. :) men i love that guy.

ska snart ta tag i mitt plugg, men kände bara för att blogga lite först. don't know why really, har inget värt att säga. men ja, ikväll ska jag se på bästa dexter! har tagit en paus i mitt dexter-tittande ett tag men nu jävlar. michael c. hall fick en golden globe förra veckan och GUD vad han förtjänar den. han är en helt fantastisk skådis, sjukt bra på det han gör. i dexter är han helt amazing &jag såg gamer bara på grund av honom och inte fan blev jag besviken. men åh det är så himla hemskt att han har cancer. det gör mig så sjukt ledsen och jag hoppas bara att han klara sig. han är på bättringsvägen men åh han får inte lägga av. han är för bra för det. <3

anyways. jag ska lyssna lite på hold me down och plugga vidare. det är ett så sinnessjukt fint album att jag dör. they never fail, så är det bara. <3


 
dexter; michael c. hall <3

sitter hema och lyssnar på en helt sjukt bra låt, 3OH!3 - starstrukk. jag har lyssnat på den ett tag nu &den blir bara bättre. man kan inte annat än att bli sjukt glad när man gör den :) har precis skrivit ett argumenterande tal om fotbollshuliganer tills på torsdag. skolan börjar ordna sig nu, känns rätt skönt. ska springa bort till bästis en sväng nu and cheer her up a bit. kanske borde spela starstrukk för henne? hih. aw anyway, min kväll ska spenderas med superbad och finaste michael cera. hade emelie bott här hade jag ringt över henne och tvingat henne att se den. fast then again, hon hade bara tänkt på cerat när hon såg cera, haha. sån är hon - lagom körd och galen. but then again, so am i!

ska ge mig ut i snön nu men! här har ni hela t v å versioner av starstrukk. originalversionen &en med katy perry! :) i like 'em both. 3OH!3 är så sjukt härliga &i like sean foreman en hel del, han är hur fin som helst. :) 

3OH!3 - starstrukk

3OH!3 - starstrukk ft. katy perry


l-o-v-e is just another word i never learned to pronounce.



nathaniel motte. katy perry. sean foreman.

                               

 har inte bloggat på ett tag, men har inte orkat. orkar inte blogga nu heller egentligen, har för mycket som behövs göras. skolarbete, projektarbete.. jag bli galen av all stress. jag har ångest &är stressad dygnet runt. usch, jag gör ingenting åt det heller, fyfan.

igår åkte malin till thailand i två veckor så hur jag ska klara skolan nu är en jobbig fråga, för hon är den enda bra där liksom. igår kväll spenderades hos ellen'bästis tills klockan två på natten, då jag vandrade hem. vi pratade massa minnen, skrattade åt idiotiska saker och var så bra som bara vi kan vara. hon är bäst &utan henne hade jag inte orkat någe justnu.

idag har jag pluggat lite (läs: inte mycket alls. typ.) och lyssnat på världens härligaste man, john mayer. hans låtar gör mig så lugn och jag mår så bra av hans musik! såg honom på skavlan på ettan häromdagen &då var han hur härlig som helst. smart kille är han med. i love that guy.

nu sitter jag här &letar resor, blir london i maj &i'm happy about that. men det är för länge till maj, alldeles för länge. men jag får komma dit iallafall, en fin vecka och det känns sjukt bra. jag tror jag har världens bästa papi ibland faktiskt!

anyways, jag vet inte vad jag skriva, känner inte att jag har någe att skriva. istället slänger jag in en av mina favoritlåtar med mr john mayer; waiting on the world to change. love it. 

               
snygg är han med, mr mayer. <3

"it's true what they say, if you love someone you should set them free."



i  m i s s  y o u.

okej. dethär är inte alls bra. jag saknar london så att jag håller på att dö!
jag sitter &kollar flyg till ymas' turné i mars och jag tror jag blir helt galen.
det är inte alls farligt dyrt men har jag pengar? nej.
jag skulle sova på en parkbänk om det behövdes.
dock har jag ingen att åka med, &inga pengar.
jag tror fan jag hatar dethär.

livet i kalmar är inte kul längre. inte alls.

ja, gud. jag goppas innerligt att tvåtusentio blir bättre än tjugohundranio. inte för att tjugohundranio var all bad. nej, of course not. det fanns riktiga ljuspunkter! till exempel mcfly i maj, gosh vad jag saknar det ibland. jag saknar att stå i en mcfly-publik &skrika med i de där låtarna som jag älskar så sjukligt mycket. jag vill känna alla de där känslorna som jag alltid känner då. jag vill veta att det är tusentalsmänniskor runt om mig som känner precis samma sak. jag vill skratta åt dougie's sjuka citat, gråta till falling in love på grund av allt den betyder för mig, skratta åt danny's galna påhitt och beundra den fantastiska och smått störda tom. :'] jag vill bara tillbaka, tillbaka till alla de där gångerna när jag mått bättre än någonsin. tjugohundranio fick jag återigen uppleva alla de där känslorna, då den första maj på hmv hammersmith apollo i londontown, england.

sen var det såklart siesta '09, där älskade the blackout spelade. det var en stekhet dag i maj, den trettionde för att vara mer exakt. det var cirka 28 grader varmt &jag trodde jag skulle dö av värmen. när jag sitter där vid gaten &vaktar över vilka som ska in dit, så öppnas gaten helt plötsligt. när jag vände mig om stod halva the blackout där &glodde på mig. det var början på en jävligt bra sista dag på en underbar festival! siesta var fylld av galenskap, skratt &härlig musik. att få träffa the blackout för andra gången &att än en gång få njuta av deras fantastiska musik live. de var så härliga &världens trevligaste. but then again, i already knew that. :)



sen var det londontown i augusti, som var helt amazing av många orsaker. dock en orsak håller jag för mig själv, men ja. :] jag träffade alex roots, en extremt härlig &snäll sångerska. hon är hur trevlig som helst &vi har pratat en hel del sen dess faktisktttt. :] anyways, det var huuur mysigt som helst i londontown as always &jag vill bara tillbaka dit hela tiden. blev som sagt en hel den londontown i år, men så ska det vara, right? :) jag hoppas att jag nästa år vid den här tiden kommer kunna kalla londontown my home. <3



när vi ändå pratar om london, så var londontown i oktober så sjukt awesome. :'] det var all time low på electric ballroom som stod på schemat men åh vad great allting var. det var jag &maxie'mine som var där då, med våra papis. allt var great. maxie &jag hade huuur roligt som helst. det var galen kväll i chinatown, en mitch hewer-lookalike, bt&gt, jt in da haus, fin fotbollsmatch på pub &massa'massa annat. sen var det såklart all time low live med och herreguuuud vad bra det var! träffade på bandet efteråt, dock fick jag bara deras autografer, och ingen bild med dem då de var så mycket folk som ville ha bild med dem. that's how it is in londontown (: och well. mitt under förbandet träffade vi på the blackout (som inte borde vara där, hihi) och åh vad härliga de var. pratade med sean massvis &missade hela the auditions spelning på grund av honom. not that i mind, har ju sett dem förut. men the blackout är så sjukt trevliga! pratade massa med gavin med &han är så himla härlig. jag kan inte vänta tills jag ser dem igen! :']


sen var det massa tråkig skola i en och en halv månad tills det bar av till londontown igen. jag &min härliga men smått galna vän malin satte oss på ett tåg till göteborg för att sedan boarda ett plan till london! det var... ja, alltså jag hittar fan inte ord? det var den sjukast, mest galna resan jag gjort i hela mitt liv. men jag vetefan om det inte var den bästa ändå! fyfan. helt jävla galet dygnet runt. jag vill bara tillbaka hela tiden, det var bäst for real. sjukt roligt folk, härliga dagar &konstiga killar. jag älskar den där resan, i want to do it all again! det var helt underbart och jag var så sjukt glad hela tiden. dygnet runt mådde jag hur bra som helst &justnu så kan jag ärligt säga att jag inte gör det. allt var så himla mycket bättre då, &i wanna go back. :]

jag framför wembley stadium; tjugoåttonde november tjugohundranio. <3


dagen jag kom hem från london begav jag mig direkt till stockholm med linda för att se bästa paramore & you me at six. gissa vilka jag peppade mest? yes, de sistnämnda. och guuuud. jag hittar inte ord. vi stod utanför och frös i en evighet &när vi väl kom in på arenan sprang vi in och kollade på förbanden. dock ägnade vi inte mycket uppmärksamhet åt dem, då vi bara ville se you me at six. när de väl kom in på scenen så blev vi helt galna! herregud vad jag blev glad. älskade'älskade ymas liksom. jag hade inte sett dem sen förra året på give it a name. de blir bara bättre &bättre hela tiden. :'] de var huuuur bra som helst och jag trodde jag skulle dö av glädje. jag sjöng som aldrig förr &de var så fina! sen började paramore spela och guuud. de var helt fantastiska! sjukt jävla bra &jag dog av zac's trummor. han är min lilla favorit, såklarttttt. det har han alltid varit, hihi! det är någe med mig &trummisar alltså. och well. mitt under paramore's spelning gick vi ut till merchen för att andas lite. vem stod där om inte josh franceschi, sångare i you me at six? jag dog, trodde jag skulle svimma. anyway, vi gick &pratade med honom &han var hur mysig som helst. jag berättade för honom att jag hade velat ha dit dem i tre år &han bad om ursäkt för att han var hes. hih, han är så söt :'] anyway, jag pratade lite mer med honom och sådär, innan jag sprang på maxie! sen kom de andra i ymas ut &jag dog ungefär. de var bäst &jag pratade massa med dan. han var så söt. (a) och mja, efter att vi pratat en hel del med dem gick de iväg &vi såg klart på paramore. :) de var amazing! sen gick vi ut i minusgraderna &väntade på banden. ymas dök upp igen &jag pratade lite mer med dem &sen dök josh farro i paramore upp. gosh vad söt han var! hur trevlig som helst verkligen :'] love him. sen pratade vi med chris i ymas lite, vi var de enda som gjorde det på giget. uh, fattar inte varför! han var så himla snäll. blev hur glad som helst när vi frågade om vi fick ta kort med honom! haha :) och mitt i natten begav vi oss till bussen och till mcdonalds. jeez! sen gick min buss hem vid åtta och jag har nog aldrig varit så trött! men det var sjukt kul och jag vill tillbaka hela tiden! :']

jag & josh franceschi <3 &sen jag &josh farro :']

eftersom jag är uttråkad &sådär tänkte jag göra en sammanfattning av musikåret 2009;

årets band:
det är inte direkt lätt att avgöra, men vafan. det står som alltid mellan mcfly, all time low, you me at six & the blackout. och tjugohundranio så var årets band helt klart the blackout. why? well. en magisk konsert på siesta, i hässleholm. ett fantastiskt album (the best in town) och en låt (i love myself &i wanna live) som blev mitt soundtrack hela '09. att de sedan är världens trevligaste killar &att man kan prata med dem om vad som helst gör dem helt underbara. oktober '09 kommer jag alltid att minnas, mest på grund av the blackout på all time low spelningen. de var precis sådär underbara som alltid. träffade dem två gånger i år &att de är så härliga mot sina fans betyder massvis. så därför är de det bandet som betytt mest '09. :)
årets låt:
åh vad enkelt. eller inte! jag kan helt enkelt inte välja, finns alldeles för många bra låtar. men om vi säger årets låtar så är det; all time low - weightless, mcfly - falling in love (ja, jag vet att den inte kom iår, men ändå!), you me at six - the consequence, the blackout - this is why we can't have nice things, dizzee rascal - bonkers &paramore - ignorance.
årets konsert:
uh, den var inte enkel. dock måste jag nog säga mcfly på hmv hammersmith apollo i maj. det var den eller all time low på electric ballroom i oktober, men mcfly vinner som alltid. :) det var en fantastisk konsert &david archuleta inledde konserten helt fantastiskt. att mcfly sedan fortsatte den lika'lika bra som alltid var bara underbart. men all time low är just behind, för den var amazing. dock gjorde blackout den massa bättre, haha. :) men mcfly for the win, as always. de är bäst av en anledning. de är hundra gånger bättre live än på skiva, that's just the way it is.
årets upptäckt:
åh men jag måste nog säga owl city, som gjorde varje dag lite'lite bättre. årets mysigaste skiva kom från owl city &den har spelats sönder i min stereo och den blir bara bättre &bättre. hans texter är så fantastiska att jag inte vet var jag ska börja, men skivan får mig att må så sjukligt bra. owl city är amazing &jag skulle verkligen vilja se honom live.
årets livedvd:
mcfly - radio:ACTIVE. enkelt val då det är dvdn jag sett om och om igen hela året. det kunde likaväl varit fall out boy eller foo fighters som varit bäst, men som alltid var det mcfly'boysen som gjorde dvdn som spelades sönder i min dvd. &well, att jag var på konserten var nog det som gjorde den extra magisk.
årets album:
all time low - nothing personal. årets bästa skiva, hands down. det finns inte en enda dålig låt &varenda liten låt är perfekt. det finns låtar for every mood &jag kan inte få nog av skivan. den är repig &lite förstörd, men det gör ingenting. den är så bra att jag snart får införskaffa en till, haha :) bästa låtarna måste vara lost in stereo (duh!) och therapy. lost in stereo får mig alltid att bli så glad &det ÄR min låt. however, therapy är finast i världen &jag mår alltid lite bättre när jag hör den.
årets hero:
amen gosh. hur lätt var dethär?
men... det måste nog bli sean smith. för att han är bäst i världen &huuuur trevlig som helst. och mja, om det inte är han så är det hela the blackout. snoz bevisade att han var snällast i världen på siesta &de är mina favoriter. sean smith är min hero, always.


jag &favoriten, femte oktober tjugohundranio <3

t i o  d a g a r.

sen har jag 'hold me down' i handen.
skivan som jag längtat efter alldeles för länge.
beställdes från hmv tillsammans med en fin'fin entourage-säsong.
i can't wait for it to get here.