himynameisbells

ska snart ge mig ut i snöovädret med en otroligt vacker låt i lurarna, nämligen ellie goulding's duett med erik hassle. det är en cover på robyn's låt be mine. ellie goulding är en brittisk tjej med en helt otrolig röst och hennes röst passar perfekt ihop med erik hassle's. jag älskar låten och den har gått på repeat hos mig idag. den är helt sjukt fin och jag lär lyssna på den fler gånger innan dagen är över. jag föredrar ellie och erik's version före robyn's, to be honest. den är så fin. :'] 






anyways, nu ska jag ut och gå en sväng, sen blir det juno, the inbetweeners och lite musik'dvds.
känns som en toppenkväll. ha en bra lördag folks.
♥

idag hittade jag ett fint album här på internet, nämligen almost alice ost (soundtrack till alice in wonderland som har premiär i mars, DOCK kommer inte låtarna vara med i filmen. de är bara inspirerade av filmen) och jag blev himla glad! inte bara för att jag ser framemot filmen något enormt, utan för att älskade all time low har en underbart vacker låt (painting flowers) med på soundtracket. detär massa bra band med på soundtracket, som tex owl city, the all-american rejects, 3OH!3, shinedown, franz ferdinand och plain white t's. och en väldigt underbar låt från en av mina största idoler; mark hoppus.

bara för att jag är så glad slänger jag upp några låtar från filmen här. pus!


all time low - painting flowers

owl city - the technicolor phase


the all-american rejects - the posion


3OH!3 - follow me down (feat. neon hitch)


plain white t's - welcome to mystery


mark hoppus - in transit (feat. pete wentz) ♥


motion city soundtrack - always running out of time


shinedown - her name is alice

ibland känns allt bara lite jobbigt liksom. det känns som allt är likadant. lite som om every day is just the same. och hur kul är det egentligen? jag gillar inte staden alls här, vill bara bort och har så stora drömmar att jag snart spricker. dagarna i ändå går weightless på repeat i min ipod, som ett skydd mot idioterna som nedvärderar mig dagligen. varje dag får jag höra "ja, men tror du verkligen att du klarar detdär?" ja. för det är ju så jävla kul att få höra, dag in och dag ut. jag lyssnar på weightless för att det är min låt. den har gjort så jävla mycket för mig, och jag älskar den. den ska tatueras in (nej, inte hela låten. en rad från låten) nästa år och jag längtar som en idiot. om allt går enligt planerna drar jag årsskiftet, början på -11. london here i come! åh det skulle vara så underbart, att bara vandra runt i london och dricka starbucks kaffe i fina muggar och att varje dag kunna ta en liten tur på hmv och titta på fina skivor. it's where i'm at my best. malin och jag har stora planer; we're gonna make it. häromdagen kollade vi runt massvis - jobb, lägenhet... det är inte så svårt. we know how to do it. i morgon blir det en evighetslång fika igen, med massa prat med hon som förstår mig till hundra procent. hon är bäst alltså.

anyway. nu ska jag sluta whina och ta tag i mitt liv. ungefär. har pluggat sen klockan ett och nu får det fan vara nog. jag lämnar datorn och går ut en sväng. jag måste ha luft, tänka på massa saker med all time low, mcfly, you me at six och the blackout i öronen. för det är så det ska vara. och snälla, ge mig sommar nu? den här snön alltså. jag hatar det snart, för jag vill kunna gå ut i skinnjacka och converse utan att frysa tårna av mig. jag vill kunna ha jeansjacka, leggings och långt linne och solbrillor i olika färger. jag vill ha sommar. eller vår, jag nöjer mig med det. men nu tack, för nu har vi haft snö tillräckligt länge.

nej, nu jävlar ska jag ut i snön. take care peeps.


det är du, jag och russell howard. så ska det fan vara!

today, it's all about jamie t. what a legend!

jamie t är en fin man. jag gillar honom en hel del måste jag säga. har lyssnat på hans skiva på repeat idag, speciellt låten som är här nedanför.

jamie t - emily's heart

now i'm dying, as a message to the town; this what happens if you fuck around.
so meddle if you want trouble, trouble then you should meddle.
but, don’t ever meddle with Emily's heart.

för två veckor sen landade en liten skiva i min brevlåda. den hette hold me down och kom hela vägen från england. jag tryckte in den i stereon direkt och alltså, känslorna går inte att beskriva. men det är ofta så när det gäller det fin'fina bandet från surrey, england. mina bästa pojkar, you me at six. jag kan albumet utantill, be mig citera en text och jag gör det. albumet är underbart, perfekt på alla sätt. take off your colours kommer alltid att vara ett sjukt speciellt album, men hold me down är amazing på alla sätt och vis. det finns inte en låt jag är besviken på, vilket tyvärr var fallet med en annan skiva jag väntat länge på. ibland blir väntan för lång helt enkelt. men så var inte fallet med hold me down, den var precis så bra som jag hoppats på, om inte bättre.

om någon frågar mig vilken min favoritlåt är på skivan så kan jag inte svara. underdog, fireworks, playing the blame game. jag kan fortsätta rätt länge. det är för bra för att vara sant, precis som all time low's nothing personal och the blackout's the best in town. om sådär en månad tror jag skivan är sönderspelad. ska vi slå vad?

jag saknar konserten den trettionde november nollnio som fan. men mest saknar jag nog give it a name-spelningen. det var så underbart, så fantastiskt. i'll never forget that gig, så är det bara. sedan dess har jealous minds think alike alltid haft en speciellt mening för mig. jag älskar mina små pojkar, de är så underbara. iår har jag lyssnat på dem i.. många år känns det som. sen 2007. det är fan sjukt egentligen. jag är så tacksam att min lilla mate i england skickade save it for the bedroom till mig och sa att jag nog skulle gilla den. and guess what? i loved it. i still do. det är min favoritlåt med ymas, det kommer det alltid vara, men jag tycker den gamla versionen är bäst, den gör mig så sjukligt glad.

men i love those guys, i really do. de har gjort så mycket för mig, hjälpt mig igenom så mycket i mitt liv. precis som mcfly har de varit en stor del av mitt liv &de kommer fortsätta vara det i många år till. justnu snurrar hold me down i min stereo, som den ofta gör just nu. justnu är det contagious chemistry som spelas.

köpte kerrang! i helgen bara för att finaste killarna var på framsidan. jag var ju tvungen att ha den. intervjun var så amazing och jag ångrar inte att jag köpte tidningen. jag älskar josh, jag älskar dan, jag älskar matt, jag älskar max och jag älskar chris. kort sagt; i love them all. jag förstår varför hold me down blev en så jävla bra skiva som den blev. det är helt otroligt att de ändå kunde spela in den när allt var sånt kaos. men well, that just make me like them even more. jag ser upp till dom, massa. mest till josh, för gud vad han är fantastisk. när han berättade om allt som hänt i intervjun, jag beundrar mannen för att han kan prata om allt. det måste vara jävligt jobbigt. anyways, nu ska jag inte svamla mer om josh och albumet. kolla upp låtarna på youtube, det är väldigt värt det. :]


hold me down; <3


josh; max; dan; matt; chris.
<3

"it's true what they say, if you love someone you should set them free."



i  m i s s  y o u.

eftersom jag är uttråkad &sådär tänkte jag göra en sammanfattning av musikåret 2009;

årets band:
det är inte direkt lätt att avgöra, men vafan. det står som alltid mellan mcfly, all time low, you me at six & the blackout. och tjugohundranio så var årets band helt klart the blackout. why? well. en magisk konsert på siesta, i hässleholm. ett fantastiskt album (the best in town) och en låt (i love myself &i wanna live) som blev mitt soundtrack hela '09. att de sedan är världens trevligaste killar &att man kan prata med dem om vad som helst gör dem helt underbara. oktober '09 kommer jag alltid att minnas, mest på grund av the blackout på all time low spelningen. de var precis sådär underbara som alltid. träffade dem två gånger i år &att de är så härliga mot sina fans betyder massvis. så därför är de det bandet som betytt mest '09. :)
årets låt:
åh vad enkelt. eller inte! jag kan helt enkelt inte välja, finns alldeles för många bra låtar. men om vi säger årets låtar så är det; all time low - weightless, mcfly - falling in love (ja, jag vet att den inte kom iår, men ändå!), you me at six - the consequence, the blackout - this is why we can't have nice things, dizzee rascal - bonkers &paramore - ignorance.
årets konsert:
uh, den var inte enkel. dock måste jag nog säga mcfly på hmv hammersmith apollo i maj. det var den eller all time low på electric ballroom i oktober, men mcfly vinner som alltid. :) det var en fantastisk konsert &david archuleta inledde konserten helt fantastiskt. att mcfly sedan fortsatte den lika'lika bra som alltid var bara underbart. men all time low är just behind, för den var amazing. dock gjorde blackout den massa bättre, haha. :) men mcfly for the win, as always. de är bäst av en anledning. de är hundra gånger bättre live än på skiva, that's just the way it is.
årets upptäckt:
åh men jag måste nog säga owl city, som gjorde varje dag lite'lite bättre. årets mysigaste skiva kom från owl city &den har spelats sönder i min stereo och den blir bara bättre &bättre. hans texter är så fantastiska att jag inte vet var jag ska börja, men skivan får mig att må så sjukligt bra. owl city är amazing &jag skulle verkligen vilja se honom live.
årets livedvd:
mcfly - radio:ACTIVE. enkelt val då det är dvdn jag sett om och om igen hela året. det kunde likaväl varit fall out boy eller foo fighters som varit bäst, men som alltid var det mcfly'boysen som gjorde dvdn som spelades sönder i min dvd. &well, att jag var på konserten var nog det som gjorde den extra magisk.
årets album:
all time low - nothing personal. årets bästa skiva, hands down. det finns inte en enda dålig låt &varenda liten låt är perfekt. det finns låtar for every mood &jag kan inte få nog av skivan. den är repig &lite förstörd, men det gör ingenting. den är så bra att jag snart får införskaffa en till, haha :) bästa låtarna måste vara lost in stereo (duh!) och therapy. lost in stereo får mig alltid att bli så glad &det ÄR min låt. however, therapy är finast i världen &jag mår alltid lite bättre när jag hör den.
årets hero:
amen gosh. hur lätt var dethär?
men... det måste nog bli sean smith. för att han är bäst i världen &huuuur trevlig som helst. och mja, om det inte är han så är det hela the blackout. snoz bevisade att han var snällast i världen på siesta &de är mina favoriter. sean smith är min hero, always.


jag &favoriten, femte oktober tjugohundranio <3

t i o  d a g a r.

sen har jag 'hold me down' i handen.
skivan som jag längtat efter alldeles för länge.
beställdes från hmv tillsammans med en fin'fin entourage-säsong.
i can't wait for it to get here.

l o n d o n, paris, tokyo;
thinking of you wherever i go.
when i close my eyes you're by my side.
a thousand miles can't keep us apart,
your tender words serenade my heart.
and you keep me smiling, perfect timing.
i wish that you were here with me tonight..

h a p p y  b i r t h d a y  l o v e !




a l e x  g a s k a r t h - 1 9 8 7 . 1 2 . 1 4 . 

take me out tonight; where there's music and there's people who are young and alive.

två underbara videor som jag har tittat på massvis på sistone :']
ymas - behind the scenes of kiss &tell.
mcfly - behind the scenes of i'll be ok. (awesome &de är så små!)

the blackout & josh franceschi - this is why we can't have nice things (i don't care) ♥

(tack.)

jag har suttit här i en halvtimme nu och försökt skriva det här inlägget.
det är inte jobbigt, det är bara omöjligt att hitta rätt ord. för inga ord kan riktigt beskriva hur jag känner. inga ord kan beskriva det här bandet på det sätt de förtjänar. words aren't enough.

tvåtusenfyra fann jag dem och jag har inte släppt dem sen dess.
de gör mig stark när jag är svag.
de plockar upp mig från marken när jag fallit ner.
de får mig att le när allt känns hopplöst.
och most importantly, de får mig att drömma.

inget band har någonsin påverkat mig som de har gjort. det finns inget band som kommer att göra det heller.
de har räddat mig vid så många tillfällen &utan dem hade jag nog inte suttit här idag. de betyder mer än något annat för mig och jag lyssnar på dem dagligen. jag behöver dem. jag vet inte om ni kan förstå hur jag känner.
de är mina fyra favoritpersoner på hela jorden. de är mina idoler &hjältar. att jag har fått chansen att se dem live fyra gånger är jag så tacksam för. utan deras musik hade jag inte varit något.

ord gör dem inte rättvisa, utan det gör bara mig mer förvirrad. hur kan ett band egentligen betyda mer än allt annat? jag vet inte, men de kan verkligen det. snart får jag förhoppningsvis se dem live igen &det är då jag är som lyckligast. mina happy times är alla soundtrackade av dem; mcfly.

because honestly, it's really all about mcfly. they are the best band in the whole world.

den här låten får mig alltid att bli lite mer positiv. det behöver jag idag. tack.




'when everything is going wrong and things are just a little strange.
it's been so long now you've forgotten how to smile.
and overhead the skies are clear but it still seems to rain on you,
and your only friends all have better things to do.

when you're down and lost and you need a helping hand,
when you're down and lost along the way;
oh, just tell yourself i'll, i'll be okay.

when things are only getting worse and you need someone to take the blame.
when your lover's gone there's no one to share the pain.
you're sleeping with the TV on and you're lying in an empty bed,
all the alcohol in the world would never help me to forget.

when you're down and lost and you need a helping hand,
when youre down and lost along the way just try a little harder.
try your best to make it through the day, oh.
just tell yourself i'll, i'll be okay.'

det är nog världens sötaste låt.

antal gånger den gått runt i mina hörlurar idag: 36.




'i'd like to make myself believe that planet Earth turns, slowly.
it's hard to say that i'd rather stay awake when i'm asleep,
cecause my dreams are bursting at the seams'

tre tända ljus står på bordet framför mig &utanför mitt fönster är det kolsvart. jag sitter på en stol med hörlurar i öronen och lyssnar på världens bästa. the blackout. mycket tjat om dem, men vad annat kan jag göra? de är mitt syre. speciellt 'this is why we can't have nice things'. den texten får mig att börja fundera på så mycket. den får mig att börja fundera på mitt liv, på mig själv, om jag duger som jag är. that's the problem.

jag har aldrig varit nöjd med mig själv. jag har alltid haft världens sämsta självförtroende. alltid nedvärderat mig själv och alltid hatat allt jag gjort. jag har varit deprimerad, tyckt att jag var helt hopplös och inte värd ett enda öre. dock har det ändrats nu men ibland kommer tankarna såklart tillbaka. är jag verkligen okej? mitt svar är ett 'nja'. för så är det bara, i'm not totally alright. så är det bara och jag kommer alltid tycka så. och kom igen, vem tycker att den är helt perfekt? huh? jag tror ingen tycker det, honestly. och nej, jag ska inte tok-banta och svälta mig själv. så lågt sjunker jag inte. however, jag har börjat träna mycket mer nu. fyra gånger i veckan, minst. jag orkar inte annars, orkar inte med mig själv. jag får dåligt samvete annars. nu mår jag bra igen, det känns kul att träna och jag är stolt över mig själv för att jag gör det. jag önskar bara att jag kunde vara peppad till att göra det. mer än vad jag är nu alltså. men jag jobbar på det. jag ska lyckas med mina planer. i'm going to make it.

kroppsidealet idag är sjukt. size zero, wtf? jag fattar faktiskt inte grejen. varför är det så snyggt att vara lika smal som en planka? kläderna sitter inte ens bra. kurvor är bra, det är normalt. 'normala' kvinnor har kurvor. man kan dö av att vara för smal, det är sjukt hemskt. och allvarligt talat, jag förstår inte det snygga i det? jag har aldrig varit direkt smal, men jag har aldrig brytt mig sådär himla mycket. det är okej. jag är kanske inte smalast i stan och ser kanske inte bäst ut, men jag har min musik. då klarar jag allt. jo, det gör jag. MEN. på senare tid har allt börjat komma ikapp mig, om man nu säger så. jag har börjat få lite ångest för hur jag ser ut. jag är inte nöjd med mitt utseende. mitt självförtroende är nästan på minus igen. jag kan få ett återfall i depressionen. jag vet inte om ni har varit deprimerade, men det är ingen höjdare. 2005/2006 är inget år jag vill komma ihåg, moodwise. annars såg jag mcfly 2006 &ärligt talat blev det min räddning på något sätt. jag insåg att jag borde keep on fighting for myself. jag borde få vara mig själv utan att någon ska klaga. tyvärr fungerar inte högstadiet riktigt så. så ja, jag blev mobbad. utstött. jag orkade inte vissa dagar. grät hela tiden. men något fick mig att orka. something made me pull through. vad var det då?

musiken, såklart. musik var min axel som jag kunde gråta ut på. vännerna bodde för långt bort och jag hade bara musiken, detta var då innan jag&ellen återupptagit vår kontakt. jag hade mcfly. jag hade fightstar, fall out boy och gamla punkbank. jag hade blink-182. sen fick jag all time low. sen the blackout. och sen you me at six. my life was complete. jag var lycklig. nu pratar vi riktigt lycklig, och det är jag nästan bara i london eller på spelningar. i skolan kan jag aldrig vara helt lycklig, även fast jag ser ut att vara det. det är en fasad. jag är bra på att hålla uppe fasader, tyvärr. folk tror att jag är någon jag inte är och det är jobbigt. så var det i ettan. nu är fasaden nere och folk vet vem jag är. ungefär. men de ser mig fortfarande på samma sätt. i can't wait to leave this place. alla människor som tror att de vet allt om mig fast de inte vet någonting. alla som pratar och viskar när man går förbi. de som fjäskar och sen snackar skit. de som tror att de känner en fast de inte har någon aning om vem du är. så är det dagligen för mig. jag vill bara komma bort. sätta mig på ett flyg till london och visa att jag kan lyckas. jag ska lyckas, för att bevisa för dem att jag inte är all talk and no action. de tror att jag kommer misslyckas. att jag är kaxig och skryter. ursäkta? om man känner mig vet man att jag inte är kaxig. jag skulle aldrig skryta om någonting. och vad exakt har jag att skryta om? huh? ingenting, ungefär.

mitt liv är dock bra nu. jag har vänner jag litar på, jag har musik som jag älskar.
jag har fortfarande mcfly. jag har fightstar, fall out boy och gamla punk&rock-band.
jag har blink-182. jag har all time low, the blackout och you me at six.
jag har allt jag behöver, samlat på ett underbart ställe. min iPod.


jag trycker in hörlurarna hårdare i öronen, för att höra texten bättre. texten som jag älskar och låten som jag lyssnar på varenda dag. dag som natt, den är fortfarande lika bra.
thank you the blackout, for stealing my heart.



'i hate the pain that i went and put you through 'cause i'll never be perfect, because i'll never be you.
what the air doesn't see, the heart can't breath, but all that pain went away when i saw you leave.

let's just make things work, there's nowhere better then this.
i don't care what you're thinking, i don't care what you're saying.
when everything is gone, we'll still be begging for more.

say what you want, it would always end; this was never gonna be simple.
say what you want, it was all pretend; this was never gonna be simple.'

sitter i skolan &surar justnu, tydligen hade vi ingen spanska-lektion! och jag som var så duktig och kom i tid för en gångs skull! usch, så går det när man är duktig. haha! så nu sitter jag här vid en dator och lyssnar på paramore's nya album brand new eyes. det är bra, definitivt. dock är jag lite svagare för riot! men, det ska bli kul att se paramore i sthlm eftersom jag lyssnat på dem i minst två år. (: är mest pepp på you me at six dock! såklarttttt (: mina fina pojkar, hihi! så snart som möjligt ska jag fixa biljett &sen blir det en fin natt på sthlm central. mja, det sista ser jag kanske inte fram emot alldeles för mycket, MEN! det kan nog bli bra det med :]

paramore's skiva som sagt.. den är bra den. speciellt låten 'feeling sorry'. den känns så jäkla.. ÅH! jag kan verkligen känna igen mig i texten och jag förstår precis vad hayley menar. jag gillar låten så sjukt mycket och det måste nog vara en av de bästa låtarna på nya albumet, sen är låten 'where the lines overlap' sjukligt grym med! men nog slår 'feeling sorry' den ändå! alltså gud vad pepp jag blev nu på the gig! :'] ge mig 30:e november nu! (gärna 26-29 med, londontown ju!) jag tror det kommer bli kanonbra, ska bara få med mig någon på spelningen med, hihi! måste verkligen se till att det blir av, kommer bli great. ymas liksom! :) hihi. nu svamlar jag en aning, så jag ska sluta. jag slänger in låten här med, bara för att!



"we still live in the same town, well don't we?
but i don't see you around anymore. i go to all the same places; not even a trace of you.
your days are numbered at 24.

and i'm getting bored waiting around for you, we're not getting any younger.
and i won't look back 'cause there's no use, it's time to move forward.

i feel no sympathy, you live inside a cave. you barely get by, the rest of us are trying.
there's no need to apologize; i've got no time for feeling sorry.

well, i try not to think of what might happen when your reality it finally cuts through.
well, as for me i got out and i'm on the road. the worst part is that this, this could be you.

you know it too, you can't run from your shame; you're not getting any younger.
time keeps passing by but you wave it away. it's time to roll over.
[...]

all the best lies, they are told with fingers tied.
so cross them tight. won't you promise me tonight, if it's the last thing you do you'll get out."

paramore - feeling sorry.