himynameisbells

ibland känns allt bara lite jobbigt liksom. det känns som allt är likadant. lite som om every day is just the same. och hur kul är det egentligen? jag gillar inte staden alls här, vill bara bort och har så stora drömmar att jag snart spricker. dagarna i ändå går weightless på repeat i min ipod, som ett skydd mot idioterna som nedvärderar mig dagligen. varje dag får jag höra "ja, men tror du verkligen att du klarar detdär?" ja. för det är ju så jävla kul att få höra, dag in och dag ut. jag lyssnar på weightless för att det är min låt. den har gjort så jävla mycket för mig, och jag älskar den. den ska tatueras in (nej, inte hela låten. en rad från låten) nästa år och jag längtar som en idiot. om allt går enligt planerna drar jag årsskiftet, början på -11. london here i come! åh det skulle vara så underbart, att bara vandra runt i london och dricka starbucks kaffe i fina muggar och att varje dag kunna ta en liten tur på hmv och titta på fina skivor. it's where i'm at my best. malin och jag har stora planer; we're gonna make it. häromdagen kollade vi runt massvis - jobb, lägenhet... det är inte så svårt. we know how to do it. i morgon blir det en evighetslång fika igen, med massa prat med hon som förstår mig till hundra procent. hon är bäst alltså.

anyway. nu ska jag sluta whina och ta tag i mitt liv. ungefär. har pluggat sen klockan ett och nu får det fan vara nog. jag lämnar datorn och går ut en sväng. jag måste ha luft, tänka på massa saker med all time low, mcfly, you me at six och the blackout i öronen. för det är så det ska vara. och snälla, ge mig sommar nu? den här snön alltså. jag hatar det snart, för jag vill kunna gå ut i skinnjacka och converse utan att frysa tårna av mig. jag vill kunna ha jeansjacka, leggings och långt linne och solbrillor i olika färger. jag vill ha sommar. eller vår, jag nöjer mig med det. men nu tack, för nu har vi haft snö tillräckligt länge.

nej, nu jävlar ska jag ut i snön. take care peeps.


det är du, jag och russell howard. så ska det fan vara!