himynameisbells

ibland blir det för mycket; det rinner över. kraften försvinner och man orkar ingenting.
just nu så sitter jag med boys like girls i hörlurarna och försöker se ett litet ljus i mörkret.
mitt huvud är fyllt med ångest, längtan och ilska. hur blev det egentligen så?
jag vill inte vara här, jag vill bort. samtidigt är det en trygghet här som jag inte vill lämna.
det är alldeles för svårt just nu och jag kommer inte orka med allting.
all press, allt folk som bara inte förstår. jag försöker hoppas, vara positiv.
ni som känner mig vet att det där med att vara positiv är min svaghet.
i mitt huvud är allting negativt; det bara är så.
jag skulle göra vad som helst för en flygbiljett till london just nu.
eller varför inte manchester eller cardiff? united kingdom, allt duger.
jag behöver det just nu. jag håller alla tummar jag har och hoppas.
hoppas på att allting blir bättre och löser sig snart.


"all of the wasted time;
the hours that were left behind me; the answers that we'll never find;
they dont mean a thing tonight.

throw it away, forget yesterday;  we'll make the great escape.
We won't hear a word they say, they dont know us anyway."

[jag ber om ursäkt för det här whine-inlägget.]